Världen över är läkarna överens om att antibiotikaanvändningen ska begränsas för att minska risken för att det ska uppstå resistenta bakteriestammar. Det är inte helt ovanligt att antibiotika skrivs ut utan att det görs någon odling innan, särskilt i vissa delar av världen. Det är viktigt att antibiotika bara används när det är nödvändigt och bara så länge som det behövs.
När det gäller fästingburna sjukdomar blir det lite mer komplicerat därför att det finns studier som antyder att det kan behövas ganska långa behandlingar. Det går stick i stäv med försiktighetsprincipen att ge så kort kur som möjligt.
Frågan om antibiotikaresistenta bakterier är större än så. Inom djurhållningen är antibiotika mer regel än undantag. Kor, grisar och andra djur matas dagligen med antibiotika för att de ska hålla sig friska under de onaturliga förhållanden där de hålls. Användningen av olika bakteriedödande medel i köket och till och med i kläder är under dikussion, numera finns tankar om att silverjoner i träningskläder bidrar till utvecklingen av resistenta bakterier i våra reningsverk.
Arkeologer har också funnit antibiotikaresistenta bakterier i grottor i Mexiko. Genom att testa bakterier som tros ha varit orörs av människor i fyra miljoner år fann man att alla 93 bakteriestammarna var resistent mot någon antibiotika och några var resistenta mot minst fjorton olika antibiotika. Det innebär att vi inte säkert kan veta om de resistenta bakterierna vi människor bär på är sådana som utvecklat resistens eller om det helt enkelt är stammar som hela tiden varit resistenta men som har tillfälle att opportunera när andra stammar försvinner.
Referenser:
Health Canada 2012-06-04
Ny Teknik 2012-06-04
Los Angeles Times 2012-06-04
