Kategori: Omvärlden

  • Sparar blommor för insekterna

    Sparar blommor för insekterna

    Det blommar så vackert i gräsmattan och jag har inte hjärta att klippa ner allt till en jämn villaträdgårdsmatta. Jag vill hellre att insekterna ska kunna hitta något att äta av, vi är ju beroende av att de har mat så att vi får mat och syre för om insekterna försvinner så försvinner växterna som omvandlar koldioxid till syre.

    Där jag ser att det blommar en massa smörblommor, prästkragar eller annat klipper jag runt, oftast blir det ganska stora ytor med gräsmatta ändå. Om jag måste så klipper jag rakt igenom för att skapa en gång. Jag är trots allt en fästingmagnet och har ingen som helst lust att dra på mig någon obskyr fästingsmitta.

    Relaterade bilder:

  • Tweet från Live Tweets 22. juli (@aldriglemme)

    Tweet från Live Tweets 22. juli (@aldriglemme)

    Tweetade: I år er det 10 år siden terrorangrepet 22. juli. @aldriglemme tweeter hendelser knyttet til 22. juli-angrepet i det øyeblikket de skjedde for 10 år siden. Følg oss og spre ordet. Aldri tie. Aldri glemme! #22juli

    Live Tweets 22. juli (@aldriglemme)

    Idag är det 10 år sedan terrordådet på Utöya i Norge. Den dagen var vi på väg hem ifrån vår semesterresa i norra Tyskland, vi hade varit i Blücherhof som är en liten by i det forna Östtyskland. Det är ett väldigt vackert område som kallas Mecklenburgische Schweiz med kullar, grönska och sjöar. Jag kan verkligen rekommendera en resa dit!

    Då var det fortfarande väldigt mycket kvar av det den östtyska tiden vilket märktes på byggnader och att folk inte pratade engelska utan de hade lärt sig ryska i skolan. När vi satt på färjan hem så läste jag om terrordådet och undrade vad som hade hänt och vad som är på gång.

    När vi kom i land i Sverige hade inte hela vidden av det ännu inte blivit känt och ovissheten var stor. Ju mer som kom till allmänhetens kännedom desto otäckare blev det. Den uträknade kylan med vilken mördaren gick fram på ön, med ett mål: att döda så många som möjligt…

    Jag har inte följt debatten i Norge, men när jag idag läser intervjuer med överlevande och anhöriga så förstår jag att det inte gjorts så mycket som det kanske fanns förhoppningar om då, att det skulle föras mer diskussioner om främlingsfientlighet och hur det ska motverkas.

    I år har det skapats ett konto på Twitter där händelserna dagarna före, under och efter dådet postas i ”realtid”. Det knyter sig i magen när jag läser inläggen och tänker på alla de som drabbades den där dagen.

    Relaterade bilder: