Idag skulle jag ha jobbat, men jag kände att jag behövde vara hemma. Kroppen orkade bara inte. Hade ont i huvudet och nös och kände mig allmänt risig på morgonen.
Sov dåligt i natt också, trycket över bröstet, pulsen och fladdret gjorde att jag inte kunde slappna av och somna om så jag gick upp och satte mig framför TVn en stund innan jag kände att det var idé att försöka somna om igen. Det hjälper ju inte heller när man ska vara pigg dagen efter. (mer …)
Så känns det nu. Ena dagen upp och nästa dag ner. Trodde allt skulle bli bättre och bättre när jag började gå på örter igen, men så enkelt var det inte. Det jobbiga är att inte veta vad som är vad och vad det är jag känner av. Vissa dagar vill jag bara ge upp och låta naturen ha sin gång, men så påminner jag mig själv om de bra dagarna och att lyckliga omständigheter gjort att jag ändå är här, att det finns en mening med att kämpa på. Om inte annat så för barnens skull!
Ett av de jobbigaste symtomen jag har nu är trycket över bröstet tillsammans med hjärtklappning och hög puls. Vissa örter kan ge sådana symtom, man ska vara försiktig med dem. Så nu äter jag inga kombinationer utom vitamin-mineral-probiotikakombinationen, sedan tar jag ren andrographis, cats claw och artemisia. Det känns lite bättre, så jag ska nog köra på den ett tag framöver.
Tog en lite längre promenad idag. Det börjar äntligen kännas ganska bra att gå. Skönt, för det behövs för att jag ska komma igen efter stressreaktionen jag fick på köpet. Den är envisare, behövs inte mycket för att hjärtklappningen ska komma tillbaka och ligga där som en klump i bröstet.
Ett sätt att behandla stress är att röra på sig. Oftast är det tungt att komma sig för överhuvudtaget men idag gick det lätt, det var så fint ute och ganska behaglig kyla. Jag går väl inte så väldigt snabbt än, men det kändes ändå bra att det verkar finnas en grundkondition som inte är helt oäven. Det har jag säkert mitt jobb att tacka för.
Det gör mig samtidigt arg när jag tänker på den gången jag kom till vårdcentralen och var orolig för att det gjorde fruktansvärt ont i foten efter ett par hundra meters promenad och jag blev väldigt anfådd. Istället för att fokusera på smärtan och att det kanske var den som påverkade andningen fick jag en massa förnedrande frågor om min kondition. Det enda det besöket gav var känslan av att hela bröstkorgen skulle snörpa sig. En reaktion på insikten att det skulle bli svårt att få hjälp och oro över var jag skulle få den…
My current heart rate is 105. Measured with Instant Heart Rate app for Android and iPhone
Tycker det verkar vara lite högt, för jag gick inte speciellt snabbt…
