Mår inte särskilt bra just nu. Varken fysiskt eller psykiskt. Fick tillbaka ett prov från Tyskland för ett par veckor sedan, det visade att jag hade högre nivåer av både fästingfebern och twaren. Jag har nog misstänkt det ända sedan slutet av augusti men då trodde jag att det kanske berodde på att jag var nervös inför arbetsträningen att jag inte mådde lika bra som tidigare. Att det ska vara så svårt att lita på sig själv och sin kropp!
Sista helgen i september var jag med arbetskamraterna och vandrade i fjällen. Tyckte det gick ganska bra. På måndagen på jobbet var jag rätt mör. Sedan har jag bara blivit tröttare och tröttare. I början av oktober tog jag bort sulfan som jag ätit eftersom jag hittade info på CDCs hemsida om Ehrlichia. Där stod det att sulfa och fästingfeber inte går ihop. Man har sett att många blir sjukare efter en kur med sulfa och att i de fall någon dött har sulfa varit inblandat (även om de patienterna också var gamla och/eller hade andra sjukdomar och därför var försvagade redan innan).
Mådde lite bättre efter det och nu i helgen mådde jag ganska bra och kunde vara med på båda Jonas födelsedagskalas. Nu i veckan har jag bara mått sämre igen. Har inte orkat ett dugg. Hjärtklappingen efter kaffe eller mat har kommit tillbaka, trycket över bröstet likaså. Jonas fick lov att hämta Oliver igår.
Idag har jag varit piggare men haft ont i huvudet. Provade att skippa kaffet på förmiddagen för att slippa hjärtklappningen men fick lov att prova ett par koppar på eftermiddagen på grund av huvudvärken. Det hjälpte föga. Nu på kvällen funderar jag på om det kan vara någon förkylning på gång. Har ont åt bihålorna så att ögonen nästan tåras stundtals. Kanske var jag piggare i dag för att immunförsvaret triggats igång av något. Det ser jag som ett gott tecken mitt i allt elände. Än är inte immunförsvaret utslaget som jag tror till och från. Men man ska inte ropa hej…
