med min sjukdom, alltså. Hörde Katarina Hultling på radion för nästan en vecka sedan, hon berättade att hon ser sin bröstcancer som ett arbete hon ska ta sig igenom. Så är det ju. Nu har jag ju konkreta saker att ta tag i också. Inte minst att få igång den fysiska biten, att få kraft och uthållighet så att jag klarar vardagen och gärna lite till eftersom jag ska orka arbeta också. Attbearbeta upplevelsen psykiskt är också viktigt – denna blogg är en del av det arbetet…

Idag är jag dock så trött att det känns svårt att komma igång. Vi var på dop i Stockholm igår. Jättekul att träffa vännerna som det var allt för länge sedan jag såg. Ännu roligare när det är en sådan glädjens fest som ett dop är. Kände ändå att det blev för mycket för huvudet efter en stund när vi satt och fikade efter dopet, så vi fick åka hem. Hade hoppats att atibiotikan hjälpt så pass att det inte skulle komma surt efter, men det har jag inte. Idag är det väldigt segt i kroppen och ögonen. Känner mig ändå ganska klar i huvudet.

Kanske är det så att antibiotikan tär på kroppen också. Ser fram emot den dag jag vågar sluta med den. Första arbetsuppgiften får nog bli att ta reda på mer om alternativmedicin, som vilka örter och näringsämnen som är bra att äta och vad jag ska vänta med tills jag slutar med antibiotikan.

Barnen börjar sitt sommarlov på riktigt idag. Det är också en omställning förstås. Nya rutiner som ska nötas in även om det är ganska avslappnat. Minstingen får vara på fritte på eftermiddagarna några veckor framöver. Han behöver aktiviteten och jag behöver den stunden för mig själv utan krav från omgivningen. Det är skönt att vi kan ta sovmorgon tillsammans 🙂

Relaterade bilder: