Så känns det nu. Ena dagen upp och nästa dag ner. Trodde allt skulle bli bättre och bättre när jag började gå på örter igen, men så enkelt var det inte. Det jobbiga är att inte veta vad som är vad och vad det är jag känner av. Vissa dagar vill jag bara ge upp och låta naturen ha sin gång, men så påminner jag mig själv om de bra dagarna och att lyckliga omständigheter gjort att jag ändå är här, att det finns en mening med att kämpa på. Om inte annat så för barnens skull!
Ett av de jobbigaste symtomen jag har nu är trycket över bröstet tillsammans med hjärtklappning och hög puls. Vissa örter kan ge sådana symtom, man ska vara försiktig med dem. Så nu äter jag inga kombinationer utom vitamin-mineral-probiotikakombinationen, sedan tar jag ren andrographis, cats claw och artemisia. Det känns lite bättre, så jag ska nog köra på den ett tag framöver.