Tankeskärvor och bildfragment

Etikett: psykologsamtal

  • Jodå, det går att bli tröttare

    Jodå, det går att bli tröttare

    Jag trodde jag var på botten igår. Det var jag inte. Idag hade jag inte tagit mig till Lindesberg alls. Har egentligen inget minne av att ha varit där, men jag vet ju att jag var det och jag vet ju vad vi pratade om men några minnesbilder… nej, det är luddigt.

     

    Efter lunch var jag i alla fall uppe i växthuset och planterade om några av plantorna vi köpte förra (eller var det förrförra?) helgen. Jonas hjälpte till men blev sur och gick därifrån när jag domderade för mycket. Stackaren har haft mycket press på sig i över ett och ett halvt år. Jag tycker mig se flera stressymtom. Hoppas att han klarar att hålla sig hel, har hört att det är lätt att falla igenom som anhörig när den sjuka blir frisk.

     

    Annars har jag mest sovit och dåsat. Skulle så gärna vilja lära mig mer om fästingfeber och twar men jag orkar inte läsa så mycket.

    Relaterade bilder:

  • Superdupertrött

    Superdupertrött

    Idag är jag helt utsjasad. Ingen ork alls i kroppen. Kan inte sova, orkar knappt röra mig eller tänka. Ska träffa psykologen i eftermiddag, vet inte om jag orkar köra dit men jag har ”missat” så många gånger på sistone på grund av orkeslöshet. Ska försöka vila så gott det går.

     

    Än så länge går det bra med antibiotikan.

    Relaterade bilder:

  • Stressig dag

    Stressig dag

    Vissa dagar är det svårt att få det mest elementära att gå ihop, sådant som är självklart när man är frisk blir stora projekt när man är sjuk. Till råga på allt är jag jättetrött idag, kan vara för att det är en sådan dag, kan vara på grund av att jag stressar upp mig och oroar mig för hur dagen ska gå ihop.

    Vaknade sent och kom upp ur sängen ännu senare men var uppe till halv elva. När jag fått mitt morgonkaffe och macka ringde jag Landstingshälsan för att förlänga sjukskrivningen. Därefter försökte jag ringa en privat läkare på stan som jag fått tips om angående min borreliamisstanke men jag var för sen, de stängde tidsbokningen klockan elva…

    Sedan gjorde jag lunch så att den var klar och äten innan det var dags att åka till Lindesberg och träffa psykologen. Där gick i igenom Den inre kompassen tillsammans. Jag är ganska nöjd med vad jag fick ihop även om jag inte skulle skrivit vissa saker och det fanns andra jag hade velat få med om jag klarat att tänka igenom det ordentligt. Bra att lista viktiga saker plus att psykologen fick veta saker jag kanske inte skulle berättat spontant annars. Dimman eller mattan som hänger över mitt huvud gör att jag har svårt att komma ihåg hur jag tänkte kring en del saker, men så är det alltid – något slags distans mellan här och nu och tankeverksamheten vare sig den också rör sig här och nu eller då och sedan.

    Jag tog turfzonen utanför sjukhuset när jag ändå gick förbi, lite roligt är det att sabba för någon som tror sig ha tagit en säker zon.

    Hämtade på fritte på vägen hem, kände att jag inte skulle orka ut en gång till om bara någon timme.

    Har sovit en stund, nu ska jag och barnen köpa pizza och godis, Jonas är på bowling i Lindesberg med fackklubben. Hade hoppats att barnen skulle gå själva så att jag skule få vila men så blir det inte, vi går tillsammans. Sedan ska jag hämta Jonas i Vedevåg eller Frövi. Undrar hur jag ska orka…

    Relaterade bilder:

  • Vad och hur mycket ska man skriva i en blogg?

    Vad och hur mycket ska man skriva i en blogg?

    Det funderar jag ständigt på. För mig är det viktigt att inte lämna ut för mycket, att skilja mellan det som är privat och det som är personligt. Men var går gränsen? När jag till exempel skriver på Facebook blir det ofta nästan till och med opersonligt. Varför ska jag klaga på min ständiga trötthet och oron som poppar upp då och då? Där är det mest glada tillrop som gäller. Därför tänker jag att om jag skriver av mig här så kan folk välja hur de vill göra, den som bara vill läsa vissa ämnen kan välja sin kategori och hålla sig till den. Att skriva är bra terapi, det kan ge mig reaktioner som hjälper mig och det jag skriver kan hjälpa andra.

    Samtidigt kan det vara känsligt att skriva sådana saker som att man går hos en psykolog. Jag stör mig inte på det, orkar inte ens reflektera särskilt mycket över detta faktum, men vem vet var framtida arbetsgivare tänker eller hur människosynen förändras över tid. Det som skrivs här på internet stannar här, även om jag raderar sidor kommer de att finnas i arkivkopior någonstans så länge internet är igång.

    Nåja, när jag var där idag, hos psykologen fick jag en hemuppgift som heter Den inre kompassen. Där ska man skriva ner vad man tycker är viktigt när det gäller sådant som relationer, vänskap, intressen, arbete och utbildning. Det känns roligt med en skrivuppgift men jag vet hur lätt jag har att överarbeta sådana saker, så vi får se om jag får ihop något till nästa fredag.

    Relaterade bilder: