Idag fick jag svar på provet jag tog igår. Det var negativt. Jag tycker det är konstigt. Å andra sidan visar det bara positivt i 70% av alla positiva fall så jag kan vara en av de 30% som har falskt negativt svar. Det är ändå en besvikelse, även om en ändå måste vara försiktig så blir det ändå en nyansskillnad. Jag tror att jag fått med de flesta av de symtom jag hade:
symtom som smög sig på över flera dagar innan febern kom
hosta
huvudvärk
feber
trötthet
smakbortfall
virusblåsor
återhämtning i vågor, ena dagen bättre, nästa lite sämre igen
restsymtom: pollenallergi som känns längre ner i lungorna än förut, mer känslig för pollen och parfym i lungorna
Jag hoppas Jonas får positivt på sitt test. I så fall ska jag kosta på ett eget prov privat.
Idag var det i alla fall sista dagen innan semestern och Jonas och jag ska åka till stugan över helgen.
Både jag och Jonas upplever att pollenallergin känns annorlunda i år, efter att vi (som vi tror) haft covid-19. Det år inte lika mycket nysningar som det brukar vara, mer hosta som kan vara lite ihärdig, mer ont i halsen i samband med pollenmolnen. Det är som en punkt i höjd med stämbanden som det känns och några gånger har det kliat något helt hemskt på den punkten.
Jag tycker också att det känns mer i lungorna, att det har blivit tyngre att andas och att lungorna blir mer ansträngda när jag känner av pollen i luften.
Hösten 2010 blev jag sjuk. Det blev en lång historia innan jag fick diagnos (fästingfeber och twar) och behandling. Under 2011-2012 var äldste sonen ständigt förkyld, när vi väl insåg att det varken berodde på förkylning eller allergi så visade det sig att han hade twar också. Båda gångerna fick vi skicka prover till Tyskland för att få diagnos.
Nu är det mellanbarnet som inte mår bra. Det värsta är tröttheten. Han har haft mer diffusa symtom utöver den. Han har varit till vårdcentralen och tagit prover och det enda de visar är förhöjda levervärden. Ultraljud på levern var normal. Alltså är han frisk och behöver antidepressiva enligt läkaren på vårdcentralen. Så nu får det lov att bli en runda med prover till Tyskland igen.
Borrelia har många symtom och skepnader. Det mest omtalade är nog det ringformade märket som man kan få någonstans på kroppen och som växer i omkrets men den kan visa sig på många olika sätt och väldigt ofta har man inte något märke utan får helt andra symtom, främst neurologiska såsom smärta.
Bullseye-utslag på en man
Enligt ILADS (International Lyme And Associated Diseases Society) är det över 50% som får borrelia som inte kan komma ihåg att de haft en fästing. Mindre än 50% kan komma ihåg att de haft något utslag. Även om det man talar mest om är märken med uppklarning i mitten (bull’s eye) så är det vanligare att det saknar uppklarningen. ELISA-testet som är ett vanligt sätt att hitta borrelia runt om i världen har en säkerhet på 65%, 35% av alla fall missas alltså om man bara använder det som diagnosmetod. Detta är väl känt, därför kan man anta att det handlar om borreila.
Exempel på hur det kan se ut ca tre veckor efter ett bett.
Det vanligaste symtomet är hudutslaget, ofta har man inga andra symtom då. Infektionen kan också sätta sig på nervsystemet, antingen direkt och då kan smärta, domningar eller ansiktsförlamning vara symtom, eller så kan infektionen sprida sig från hudutslaget till nervbanan och då orsaka dessa neurologiska symtom.
Ännu ett bullseye-utslag
Andra symtom man kan ha är smärta, håglöshet och trötthet, lätt feber. Vid neuroborrelios är det oftast svårt att smärtlindra med värktabletter. Ansiktsförlamning är ytterligare ett symtom på neuroborrelios.
Exempel på ett Bullseye hos en kvinna
Om inte borrelian behandlas finns det risk att sjukdomen ger kroniska symtom främst som hudförändring vid utslagen men också cirkulationsrubbningar.
