Tankeskärvor och bildfragment

Etikett: tryck över bröstet

  • Livet i en berg-och-dalbana

    Livet i en berg-och-dalbana

    Så känns det nu. Ena dagen upp och nästa dag ner. Trodde allt skulle bli bättre och bättre när jag började gå på örter igen, men så enkelt var det inte. Det jobbiga är att inte veta vad som är vad och vad det är jag känner av. Vissa dagar vill jag bara ge upp och låta naturen ha sin gång, men så påminner jag mig själv om de bra dagarna och att lyckliga omständigheter gjort att jag ändå är här, att det finns en mening med att kämpa på. Om inte annat så för barnens skull!

    Ett av de jobbigaste symtomen jag har nu är trycket över bröstet tillsammans med hjärtklappning och hög puls. Vissa örter kan ge sådana symtom, man ska vara försiktig med dem. Så nu äter jag inga kombinationer utom vitamin-mineral-probiotikakombinationen, sedan tar jag ren andrographis, cats claw och artemisia. Det känns lite bättre, så jag ska nog köra på den ett tag framöver.

    Relaterade bilder:

  • Har inte mått så bra idag

    Har inte mått så bra idag

    I natt sov jag illa. Orkade inte hålla mig vaken längre än till 22 men vaknade vid halv ett igen. Då tryckte det över bröstet och jag hittade ingen ställning där jag kunde somna om. Så jag fick gå upp och sitta framför TVn en stund, sedan gick det lite bättre men det tog ändå en stund till innan jag somnade.

    Idag har jag varit trött och mått illa. Trycket över bröstet är kvar och jag har nästan som halsbränna. Ingen aptit.

    Vet inte vad det kan vara, det är nästan det värsta. Att inte veta. Är det medicinen, magsjuka, influensa, sjukdomen eller något annat? Jag har valt att tänka att det är bakterier som kommit i omlopp och som dör vilket gör att jag mår så här. Kan bara hoppas på det bästa, i så fall mår jag bättre om ett par dagar.

    Relaterade bilder:

  • Bakslag

    Mår inte särskilt bra just nu. Varken fysiskt eller psykiskt. Fick tillbaka ett prov från Tyskland för ett par veckor sedan, det visade att jag hade högre nivåer av både fästingfebern och twaren. Jag har nog misstänkt det ända sedan slutet av augusti men då trodde jag att det kanske berodde på att jag var nervös inför arbetsträningen att jag inte mådde lika bra som tidigare. Att det ska vara så svårt att lita på sig själv och sin kropp!

    Sista helgen i september var jag med arbetskamraterna och vandrade i fjällen. Tyckte det gick ganska bra. På måndagen på jobbet var jag rätt mör. Sedan har jag bara blivit tröttare och tröttare. I början av oktober tog jag bort sulfan som jag ätit eftersom jag hittade info på CDCs hemsida om Ehrlichia. Där stod det att sulfa och fästingfeber inte går ihop. Man har sett att många blir sjukare efter en kur med sulfa och att i de fall någon dött har sulfa varit inblandat (även om de patienterna också var gamla och/eller hade andra sjukdomar och därför var försvagade redan innan).

    Mådde lite bättre efter det och nu i helgen mådde jag ganska bra och kunde vara med på båda Jonas födelsedagskalas. Nu i veckan har jag bara mått sämre igen. Har inte orkat ett dugg. Hjärtklappingen efter kaffe eller mat har kommit tillbaka, trycket över bröstet likaså. Jonas fick lov att hämta Oliver igår.

    Idag har jag varit piggare men haft ont i huvudet. Provade att skippa kaffet på förmiddagen för att slippa hjärtklappningen men fick lov att prova ett par koppar på eftermiddagen på grund av huvudvärken. Det hjälpte föga. Nu på kvällen funderar jag på om det kan vara någon förkylning på gång. Har ont åt bihålorna så att ögonen nästan tåras stundtals. Kanske var jag piggare i dag för att immunförsvaret triggats igång av något. Det ser jag som ett gott tecken mitt i allt elände. Än är inte immunförsvaret utslaget som jag tror till och från. Men man ska inte ropa hej…

    Relaterade bilder:

  • Berg-och-dalbanevecka

    Berg-och-dalbanevecka

    Har hållit upp helt med Azithromycin sedan i måndags. Slutade ta Rimactan också eftersom jag på något sätt haft en obehagskänsla när jag tagit dem, som illamående men ändå inte riktigt. Har mått långsamt bättre under veckan men i förrgår började jag prova att ta Rimactan igen och hjärtat börjar spöka igen. Sover dåligt på nätterna när det är så. Idag känner jag mig nere och orkeslös. Vet inte vad som är vad (medicinbiverkningar, oro…).

     

    Åt Propex Express förra våren och sommaren och mådde bättre av dem, sämre när jag provade att sluta, så jag tror de fungerar. Därför tänkte jag prova att börja med dem igen nu. Började med en nu på eftermiddagen så får vi se. De innehåller flera av de ämnen som är bra mot borrelia och rekommenderas i Buhners protokoll även mot andra fästingburna sjukdomar. Tror det är dags för örtmedicin nu!

    Relaterade bilder:

  • Tagit en promenad

    Tagit en promenad

    Tog en lite längre promenad idag. Det börjar äntligen kännas ganska bra att gå. Skönt, för det behövs för att jag ska komma igen efter stressreaktionen jag fick på köpet. Den är envisare, behövs inte mycket för att hjärtklappningen ska komma tillbaka och ligga där som en klump i bröstet.

     

    Ett sätt att behandla stress är att röra på sig. Oftast är det tungt att komma sig för överhuvudtaget men idag gick det lätt, det var så fint ute och ganska behaglig kyla. Jag går väl inte så väldigt snabbt än, men det kändes ändå bra att det verkar finnas en grundkondition som inte är helt oäven. Det har jag säkert mitt jobb att tacka för.

     

    Det gör mig samtidigt arg när jag tänker på den gången jag kom till vårdcentralen och var orolig för att det gjorde fruktansvärt ont i foten efter ett par hundra meters promenad och jag blev väldigt anfådd. Istället för att fokusera på smärtan och att det kanske var den som påverkade andningen fick jag en massa förnedrande frågor om min kondition. Det enda det besöket gav var känslan av att hela bröstkorgen skulle snörpa sig. En reaktion på insikten att det skulle bli svårt att få hjälp och oro över var jag skulle få den…

     

    Tagit en promenad
    Tagit en promenad

    Relaterade bilder: