Jag försöker vara ute så mycket jag kan om dagarna, i praktiken innebär det kanske en halvtimme åt gången. Orken är inte vad den borde. Det bästa som finns är att sitta ute i växthuset en stund, där är det lä och skiner solen det minsta så är det lite varmare därinne.
Vi har inrett med ett par stolar, bordet har jag gjort av en gammal trähink och ett upp-och-nervänt blomfat. Duger bra än så länge plus att det är ett riktigt fint förvaringsställe för diverse bra-att-ha-saker.
Så här ser fötterna ut idag, lite svullen och lite rödflammig om vänsterfoten, fast det syns inte så bra på bilden. Huden är tunnare där, så det syns som ett finmaskigt nät av ådror på bilden.
Sedan jag började ta medicinen jag fick av doktorn i början av februari har jag börjat tappa håret på benen. Inte för att det gör något egentligen för jag har för mycket, men jag tycker inte om att det beror på det ena eller det andra.
Fick ut barnen att leka i snön. De gjorde en snöstol och en snögubbe.
Nu värmer det när man sitter i växthuset. Även om det är kallt och mycket snö så märks det att solen värmer.
Det börjar tina runt växthuset.
Inkontinens leder ofta till sämre hälsa – Ny forskning visar att många människor med urininkontinens också drabbas av olika psykosomatiska besvär, som trötthet, sömnsvårigheter och muskelsmärtor. – Urinläckage kan vara ett påtagligt socialt handikapp med betydande negativ inverkan på livskvaliteten, konstaterar Örebroforskaren Karin Franzén som med sin doktorsavhandling i kirurgi bidrar till en ökad kunskap om ett ofta underskattat folkhälsoproblem. [Forskning.se]
Vill bara slå ett slag för viktig inkontinensforskning.
Borrelia vanligare när fästingarna sprider sig norrut – I takt med ett varmare klimat kommer fästingarnas förekomst och därmed risken för borrelia att öka i Norden. Det visar en studie vid Uppsala universitet som publiceras i tidskriften Ticks and Tick-Borne Diseases. [Forskning.se]
För den som är intresserad av borrelia finns ny intressant svensk forskning som visar hur viktigt det är att kunskapen om borrelia sprids i landet eftersom fästingen sprider sig.
Idag satt jag ute i växthuset en stund på förmiddagen. Skönt att komma ut! Skönt att sitta där! Längtar verkligen till våren och sommaren nu! Orkade inte ta någon promenad idag, Jonas får till och med hämta på dagis idag bara för det. Då känns det ändå ganska bra att åtminstone ha tagit sig ut en stund även om det bara innebar att jag satt inne i växthuset och sög in dagsljus.
Det var milt ute idag. Snön föll från växthustaket medan jag satt där och på stenarna runt om hade snön smält och det droppade lite varstans runt om. Så härligt. Det gör väl i och för sig ingenting om vintern stannar ännu en månad eller så, det känns värre med bakslag om det skulle bli varmt redan nu. Längtan efter våren börjar ändå infinna sig nu.
Tog en lite längre promenad idag. Det börjar äntligen kännas ganska bra att gå. Skönt, för det behövs för att jag ska komma igen efter stressreaktionen jag fick på köpet. Den är envisare, behövs inte mycket för att hjärtklappningen ska komma tillbaka och ligga där som en klump i bröstet.
Ett sätt att behandla stress är att röra på sig. Oftast är det tungt att komma sig för överhuvudtaget men idag gick det lätt, det var så fint ute och ganska behaglig kyla. Jag går väl inte så väldigt snabbt än, men det kändes ändå bra att det verkar finnas en grundkondition som inte är helt oäven. Det har jag säkert mitt jobb att tacka för.
Det gör mig samtidigt arg när jag tänker på den gången jag kom till vårdcentralen och var orolig för att det gjorde fruktansvärt ont i foten efter ett par hundra meters promenad och jag blev väldigt anfådd. Istället för att fokusera på smärtan och att det kanske var den som påverkade andningen fick jag en massa förnedrande frågor om min kondition. Det enda det besöket gav var känslan av att hela bröstkorgen skulle snörpa sig. En reaktion på insikten att det skulle bli svårt att få hjälp och oro över var jag skulle få den…
Tog en lite längre promenad idag. Det börjar äntligen kännas ganska bra att gå. Skönt, för det behövs för att jag ska komma igen efter stressreaktionen jag fick på köpet. Den är envisare, behövs inte mycket för att hjärtklappningen ska komma tillbaka och ligga där som en klump i bröstet.
Ett sätt att behandla stress är att röra på sig. Oftast är det tungt att komma sig för överhuvudtaget men idag gick det lätt, det var så fint ute och ganska behaglig kyla. Jag går väl inte så väldigt snabbt än, men det kändes ändå bra att det verkar finnas en grundkondition som inte är helt oäven. Det har jag säkert mitt jobb att tacka för.
Det gör mig samtidigt arg när jag tänker på den gången jag kom till vårdcentralen och var orolig för att det gjorde fruktansvärt ont i foten efter ett par hundra meters promenad och jag blev väldigt anfådd. Istället för att fokusera på smärtan och att det kanske var den som påverkade andningen fick jag en massa förnedrande frågor om min kondition. Det enda det besöket gav var känslan av att hela bröstkorgen skulle snörpa sig. En reaktion på insikten att det skulle bli svårt att få hjälp och oro över var jag skulle få den…
