Om en har en blogg med allt för många ämnen så blir det rörigt för besökaren, det är så jag lärt mig att det fungerar. Det ligger säkert en hel del i det. Om jag vill läsa om segling så kanske jag inte hittar det jag verkligen vill läsa om ifall det är en massa trädgårdsodling, folkrace och annat som fyller bloggen. Å andra sidan skulle nog jag kunna fastna och klicka runt en stund. Dessutom är det ganska knöligt att logga in på flera olika sidor (en måste regelbundet logga in på nytt) tycker jag. Plus att jag har några nya idéer 😀

Fästingen – den oinbjudna gästen

Den första bloggen jag lägger in här i huvudbloggen är den jag startade någon gång runt 2010-2011. Jag har inte exakt datum. Jag startade den efter att ha blivit sjuk av ett fästingbett. Det tog ett tag innan jag förstod vad som var problemet.

Det började med att vi var ute i trädgården och röjde, det stod en björk på berghällen som med vilken vindpust som helst skulle falla. Vi knuffade ner den och skulle kapa den för att flytta på veden. En ska aldrig, Aldrig befinna sig med någon som helst kroppsdel under någon som helst del av en rotvälta. Jag tänkte mig inte för utan råkade ha min sandalklädda fot under stammen när den föll och jag fick en rejäl smäll.

Problemet var att trots att röntgen inte visade någon fraktur efter någon vecka så ville det inte bli bra. Jag fick ett rött märke som läkarna slog bort som ett blåmärke trots att det rann uppför benet (det klassiska är ju annars att blåmärken flyttar sig neråt med gravitationen).

Jag är också något av en fästingmagnet. Det är som att de väntar på att få hoppa på mig. Maken slipper. Det är mig de vill åt. Efter att ha googlat lite förstod jag att det kunde vara borrelia. Det är inte alltid det ger ett ”bulls-eye” märke. För att göra en lång och tråkig historia kort så blev bloggandet ett sätt att hantera och bearbeta sjukdomen och hitta lösningar.

Till slut, efter ett och ett halvt år kom lösningen genom att en kollega kände någon som visste någon som kunde det där med fästingburna sjukdomar. Prover togs och det visade sig att jag hade anaplasma eller fästingfeber. När jag googlade på det så fanns det mer information om det inom veterenärmedicinen än inom humanmedicinen. Ändå kan människor få det (och ett helt gäng andra smittor) från fästingar men kunskapen är väldigt dålig bland allmänmedicinen. Ett tecken på att det fortfarande är så är att inför fästingsäsongen skrivs det nästan bara om borrelia och TBE.

Inlägg om fästingburna sjukdomar

OBS!!! Senaste inlägget är i skrivande stund från 2018 så räkna med att information om forskning kan vara inaktuellt

Relaterade bilder: