Författare: Maria

  • Min första utställning

    Min första utställning

    Idag hade jag min första utställning. Jag vet inte om jag kan säga att det blev succé men det blev inte fiasko och jag hade hur kul som helst. Jag fick chansen att prata foto och teknik med andra utställare, inspireras och inspirera, lyssna på spännande föredrag. Det var också roligt att få visa mina bilder för familj och vänner i det här formatet. Får jag plats kommer jag definitivt vara med igen nästa år.

    Det märktes att jag inte är helt på banan än för jag fick gå ifrån och vila några gånger, bara sitta och ta det lugnt. Samtidigt var det så kul, det gav en massa energi!

    Jag har skrivit lite om utställningen på min fotosida också.

    Relaterade bilder:

  • Lyckats krascha min fotosida

    Lyckats krascha min fotosida

    Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Igår tänkte jag att jag måste komma mig för att ändra subdomän-namn på min fotosida och när en gör det måste ett par sökvägar i databasen ändras också. När jag gick in i databasen såg jag att det var många rader med sökvägar så jag fick för mig att köra ett sql-kommando med sök-ersätt. Det var bara det att jag skrev fel i kommandot så alla länk-fält fick sökvägen till första sidan. Det resulterade i att servern gick i loop när jag skulle in på sidan efteråt.

    När jag upptäckt felet kändes det som ett övermäktigt jobb att återställa, eventuellt skulle jag få klippa och klistra in varje post efter att ha gjort backup på databasen och börjat på ny databas. Så jag började från början igen och hoppas att sidan är bra innan 2 februari. Det får bli som det blir. Nu har jag i alla fall fått ihop något litet att visa om någon skulle vara intresserad:

    Min fotosida

    Relaterade bilder:

  • Hasselfors Naturfoto- och filmfestival 2020

    Hasselfors Naturfoto- och filmfestival 2020

    Dagarna efter nyår fick jag besked om att jag får vara med på en foto- och filmfestival i Hasselfors utanför Laxå. Jag anmälde mig för någon månad sedan men då var det fullt. Det ska bli så roligt att få visa upp mina bilder men också lite skrämmande. De är ju lite annorlunda än de bilder som brukar vara med antar jag.

    Jag har börjat försöka välja ut bilder med naturmotiv. Det är inte lätt. Några känns självklara, andra vet jag inte om det är känslan från när jag tog bilden som talar. Jag fotograferat så många olika saker och miljöer vilket gör att jag kommer på mig själv att titta på en trädgårdsbild, det vill jag inte ha med, jag vet ju att jag har massor av naturbilder tagna ute i det vilda.

    Redan förra helgen hade jag gjort ett urval som jag skickade iväg för utskrift. Jag gjorde lite tankevurpor, bland annat råkade jag välja pärlemorskimrande papper som jag trodde var samma som pearl, missade att det var -skimrande också. Så det blev till att göra en ny beställning. Hoppas kunna få iväg den i helgen, då ska jag komplettera med ett par bilder och justera nyansen på ett par som inte blev optimala vid första försöket.

    Relaterade bilder:

  • Jubileumsår

    Jubileumsår

    Jag måste nästan dubbelkolla mig själv för det kan inte stämma, jag är ju knappt mer än 27 år men på något sätt går det inte ihop.

    I dagarna är det 30 år sedan jag förstod att mitt kall inte var att montera svetsar på ESAB i Laxå, det var att se världen så jag drog till Borlänge(!) och började plugga, några år senare var jag högskoleingenjör och fick se Gävle, Norberg, Västerås och Surahammar…

    Det är också ganska precis 20 år sedan jag påbörjade nästa resa för jag hade kommit på vad jag ville bli: Barnmorska, så jag fick lov att börja det nya millenniet med att läsa till sjuksköterska vilket var i början av 2000.

    De senaste 10 åren har varit lite av en berg och dalbana med forskarstudier och fästingfeber i början av decenniet och utmattningssyndrom som avslutning.

    De kommande tio åren hoppas jag bli bättre och mer stabila. Än så länge har det börjat med en rolig utmaning som jag tänker berätta mer om senare (var så säker) och en annan lite jobbigare, nämligen att jag har gått med i Viktklubb.

    Jag har så svårt att hitta något att använda mina friskvårdspengar på och tänkte testa något webb-baserat, det fick bli Viktklubb. Ett tag funderade jag på PT (personlig tränare) men jag är rädd att stressa kroppen om jag pressas för hårt att träna. Så jag tyckte Viktklubb verkade lite mer laid back. Jag tycker det fungerat bra hittills, appen loggar aktivitet och det finns enkla recept. Just att hitta varierade maträtter och att inte falla tillbaka på matlådor från frysdisken på affären behöver jag nu, jag har så svårt att komma på vad jag ska göra förutom köttfärssås och spaghetti eller någon kycklingrätt.

    Relaterade bilder:

  • Provat att springa

    Provat att springa

    Senaste månaden har jag försökt vara lite mer ihärdig att träna igen. Jag måste göra vad jag kan för att mota stressen och göra det bästa jag kan för hälsan. Ikväll provade jag att göra ett Coopertest igen, det var ganska länge sedan nu och de värdena är inget jag kan använda nu. Jag vill ha det som något slags utgångsvärde nu när jag själv börjar märka att konditionen kommer tillbaka.

    Resultat:
    1472 m på 12 min
    Mitt konditionsvärde är 21 vilket är lågt (jag som var så nöjd) enligt Aktiv Träning.

    Relaterade bilder:

  • Ada Lovelace Day 2019

    Ada Lovelace Day 2019

    I år firas Ada Lovelace Day den 8 oktober.

    Relaterade bilder:

  • Fästingbett

    Fästingbett

    Idag hittade jag en fästing som fäst sig på vaden. Vilken panik! Jag tror inte de flesta förstår den känslan, det handlar inte om att de ser äckliga ut och nästan inte om alla sjukdomar de bär på utan rädslan att bli sjuk igen och inte få någon hjälp. På samma sätt som när jag fick fästingfeber för snart tio år sedan och det tog ett och ett halvt år innan jag hittade en läkare som såg symtomen för vad de var och tog prover så att jag kunde få rätt behandling. Sedan tog det nästan ett år innan jag var tillbaka på banan igen. Jag vill aldrig, aldrig vara med om det igen!

    Relaterade bilder:

  • What the Hell Happened to Me?

    What the Hell Happened to Me?

    What the Hell Happened to Me?: The Truth About Menopause and Beyond av Ellen Goldberg är en riktig liten pärla med små verser och dikter om att vara i övergångsåldern och åldras. Sextiotre sidor klurigheter om kroppen, relationer och annat här i livet. Jag skrattade loss på en gång: Playtime at the zoo handlar om hur maken alltid önskat att huvudpersonen skulle vara som ett vilddjur i sängen och nu äntligen fått det med kråksparkar i ansiktet, kalkonhals, ömsande ormskinn till ben, vingar till armar och tappar päls som hunden. Kanske inte direkt vad han hade önskat sig…

    Så fortsätter det med 23 dikter om kroppen och minnet och mediciner och allt som hör till klimakteriet och livet efter. Jag har inte kommit hela vägen dit riktigt än men det kändes gôtt med lite tanthumor. 🙂

    Relaterade bilder:

  • Marina Benjamin: Mellantid

    Marina Benjamin: Mellantid

    Såg ett inslag på Babel, en intervju med bland annat Marina Benjamin som i sin bok Mellantid skriver om att plötsligt hamna i klimakteriet och hennes tankar kring en kropp som åldras och det liv som återstår. Det är ganska mörkt men också hoppfullt. En massa igenkänning i samtalet kring åldrandet, att behöva trappa ner tempot och att de drömmar en hade vid 30 inte är desamma längre. Jag tänker i och för sig att en del drömmar ändras för att de gamla är uppfyllda medan andra inte är nödvändiga för att livet ändrats. Barnen har blivit stora och klarar sig själva, jag har mer utrymme att göra vad jag själv vill.

    Länk till programmet: https://www.svtplay.se/video/19542296/babel/babel-sasong-28-avsnitt-7?highlight=marina-benjamin-om-klimakteriet-och-sin-bok-mellantid&position=1115&start=auto

    Förlagets (Natur & Kultur) info om boken:
    Mellantid är en lågmäld men intensiv genomlysning av vad det innebär att bli femtio i en kultur som hyllar ungdomen och uppmanar kvinnor att dölja och förneka åldrandet.

    Relaterade bilder:

  • Förklimakteriet?

    Förklimakteriet?

    Jag har börjat fundera på hur mycket av min utmattning som beror på att jag helt enkelt kommit in i övergångsåldern. När könshormonerna börjar sjunka stegras kortisolet så att kroppen ligger på en ”normal” lite högre stressnivå redan i neutralläget.

    Ända sedan min första graviditet har jag varit intresserad av hormonspelet i kroppen under livets olika faser och nu har det plötsligt kommit nära.

    Relaterade bilder: