Jag tog turfzonen utanför sjukhuset när jag ändå gick förbi där på väg hem från psykologen, lite roligt är det att sabba för någon som tror sig ha tagit en säker zon.
Hämtade på fritte på vägen hem, kände att jag inte skulle orka ut en gång till om bara någon timme.
Har sovit en stund, nu ska jag och barnen köpa pizza och godis, Jonas är på bowling i Lindesberg med fackklubben. Hade hoppats att barnen skulle gå själva så att jag skulle få vila men så blir det inte, vi går tillsammans. Sedan ska jag hämta Jonas i Vedevåg eller Frövi. Undrar hur jag ska orka…
Vissa dagar är det svårt att få det mest elementära att gå ihop, sådant som är självklart när man är frisk blir stora projekt när man är sjuk. Till råga på allt är jag jättetrött idag, kan vara för att det är en sådan dag, kan vara på grund av att jag stressar upp mig och oroar mig för hur dagen ska gå ihop.
Vaknade sent och kom upp ur sängen ännu senare men var uppe till halv elva. När jag fått mitt morgonkaffe och macka ringde jag Landstingshälsan för att förlänga sjukskrivningen. Därefter försökte jag ringa en privat läkare på stan som jag fått tips om angående min borreliamisstanke men jag var för sen, de stängde tidsbokningen klockan elva…
Sedan gjorde jag lunch så att den var klar och äten innan det var dags att åka till Lindesberg och träffa psykologen. Där gick i igenom Den inre kompassen tillsammans. Jag är ganska nöjd med vad jag fick ihop även om jag inte skulle skrivit vissa saker och det fanns andra jag hade velat få med om jag klarat att tänka igenom det ordentligt. Bra att lista viktiga saker plus att psykologen fick veta saker jag kanske inte skulle berättat spontant annars. Dimman eller mattan som hänger över mitt huvud gör att jag har svårt att komma ihåg hur jag tänkte kring en del saker, men så är det alltid – något slags distans mellan här och nu och tankeverksamheten vare sig den också rör sig här och nu eller då och sedan.
Jag tog turfzonen utanför sjukhuset när jag ändå gick förbi, lite roligt är det att sabba för någon som tror sig ha tagit en säker zon.
Hämtade på fritte på vägen hem, kände att jag inte skulle orka ut en gång till om bara någon timme.
Har sovit en stund, nu ska jag och barnen köpa pizza och godis, Jonas är på bowling i Lindesberg med fackklubben. Hade hoppats att barnen skulle gå själva så att jag skule få vila men så blir det inte, vi går tillsammans. Sedan ska jag hämta Jonas i Vedevåg eller Frövi. Undrar hur jag ska orka…
Får inte mer än 7385 poäng i Turf denna omgång. Mina zoner är tagna. Får lust att köra hårt nästa omgång för att se hur högt jag kommer med lite konkurrens. Jag får se om jag orkar bry mig om det.
Kände i fredags att jag nog blivit av med influensan, den var inte rolig och den var envis, jag kände mig nämligen ganska pigg. Det gör jag nuförtiden innan eller efter en förkylning, i det här fallet fick jag faktiskt en energikick både före och efter. Jag minns inte när jag var så sjuk sist och den höll i sig mer än två veckor. Sista veckan hade jag benryckningar när jag gick och lade mig för natten, efter ett tag började det krampa i bröstet och till slut vaknade jag av att jag måste hämta andan för att det kändes som om det krampade i halsen. En riktigt otäck känsla.
Den här energikicken jag fick när influensan till slut släppte räckte fram till lördag eftermiddag när vi åkte hem från Örebro efter att ha farit runt i affärer och tittat på datorer. Jag klarade till och med att hålla reda på olika märken och prestanda, minns inte när jag var i närheten ens sist. När jag kom hem var jag dock trött och fick lov att vila. Sedan kom mamma, pappa och brodern och hälsade på. Trevligt, men när klockan var fem hade jag kunnat somna.
Igår kom svärföräldrarna, vi åkte först till Pizza Hut och sedan Marieberg. Jag var så trött att jag mådde illa hela tiden, passade på att vila i bilen. När vi kom hem igen gick jag och lade mig, de andra fick öppna paket (massor av födelsedagar i mars i den här familjen) och äta tårta själva. Sov bort det mesta av det som var kvar av dagen.
Så idag finns inget alternativ. Vila, vila, vila. Frustrerande på ett sätt att vara begränsad, samtidigt skönt att inte kunna göra något annat. Jag har ju lärt mig hur det är nu och får lov att acceptera det.
Hittade TED Talks häromveckan när jag kollade Android Market (numera Play av någon outgrundlig anledning). Hade inte hört talas om det innan, eller i alla fall inte lagt märke till det och bara någon dag senare visade Kunskapskanalen ett avsnitt.
Idag snubblade jag över nedanstående inslag. Det handlar om varför de flesta av oss inte gör den där drömkarriären, att det är så lätt att låta sig styras av vad man tror andra förväntar sig av en, att man styrs av sina rädslor och hellre väljer den lätta vägen. Det är ett inslag som är både roligt och tänkvärt.
En av mina Facebook-vänner tipsade om detta klipp. Det är ett mantra som man kan använda vid meditation för läkande, både av kropp och själ. Om man sätter eller lägger sig så att det är bekvämt så är det riktigt rogivande att lyssna på denna melodi, ännu lättare går det när man lärt sig vad texten handlar om.
Texten lyder:
Tayata, Om, Bhaishaye Bhaishaye (Bhaisajyaguru,)
Maha-Bhaishaye Raja Samudgate, Svaha. (Version på sanskrit)
Tayata, Om, bekandzeh, bekandzeh
maha-bekandzeh, radza samungateh. Soha (Tibetansk version)
May all beings benefit from the sublime love and power of Sangye Menla (Fri engelsk översättning)
Jag har inte hittat någon svensk översättning av mantrat, men här är ett försök utifrån en engelsk förklaring (så det blir väldigt fritt):
TAYATA OM: en inbjudan till den universella energin att komma in i mantrat och ge varje stavelse helande ljus och energi. BEKANDZEH BEKANDZEH: Få undan smärtan från sjukdomen. MAHA-BEKANDZEH: Få undan mörkret som finns i den spirituella okunnigheten. RADZA: Åh, stora kung. SAMUNGATEH: Tvinga denna bön att bäras till de högsta höjderna. SOHA: ”Jag erbjuder denna bön och släpper den nu” Svaha …
Mantrat är till för att ta bort smärta orsakad av sjukdom. Det är också till för att hjälpa så att man kommer över inre sjukdomar som beror på att man knutit sig för hårt till något, för att man känner hat, avundsjuka, begär, girighet eller okunnighet. Man lämnar helt enkelt över sin smärta (oavsett vad som orsakar den), om man slutar älta kan man börja se framåt.
Mantrat sjungs av Khenpo Pema Chopel Rinpoche från CDn ’The Blessing from HH Penor Rinpoche for World Peace’.
En av mina Facebook-vänner tipsade om detta klipp. Det är ett mantra som man kan använda vid meditation för läkande, både av kropp och själ. Om man sätter eller lägger sig så att det är bekvämt så är det riktigt rogivande att lyssna på denna melodi, ännu lättare går det när man lärt sig vad texten handlar om.
Texten lyder:
Tayata, Om, Bhaishaye Bhaishaye (Bhaisajyaguru,)
Maha-Bhaishaye Raja Samudgate, Svaha. (Version på sanskrit)
Tayata, Om, bekandzeh, bekandzeh
maha-bekandzeh, radza samungateh. Soha (Tibetansk version)
May all beings benefit from the sublime love and power of Sangye Menla (Fri engelsk översättning)
Jag har inte hittat någon svensk översättning av mantrat, men här är ett försök utifrån en engelsk förklaring (så det blir väldigt fritt):
TAYATA OM: en inbjudan till den universella energin att komma in i mantrat och ge varje stavelse helande ljus och energi. BEKANDZEH BEKANDZEH: Få undan smärtan från sjukdomen. MAHA-BEKANDZEH: Få undan mörkret som finns i den spirituella okunnigheten. RADZA: Åh, stora kung. SAMUNGATEH: Tvinga denna bön att bäras till de högsta höjderna. SOHA: ”Jag erbjuder denna bön och släpper den nu” Svaha …
Mantrat är till för att ta bort smärta orsakad av sjukdom. Det är också till för att hjälpa så att man kommer över inre sjukdomar som beror på att man knutit sig för hårt till något, för att man känner hat, avundsjuka, begär, girighet eller okunnighet. Som jag tolkar det så lämnar man bort sin smärta (oavsett vad som orsakar den), om man slutar älta kan man börja se framåt.
Mantrat sjungs av Khenpo Pema Chopel Rinpoche från CDn 'The Blessing from HH Penor Rinpoche for World Peace'.
Det funderar jag ständigt på. För mig är det viktigt att inte lämna ut för mycket, att skilja mellan det som är privat och det som är personligt. Men var går gränsen? När jag till exempel skriver på Facebook blir det ofta nästan till och med opersonligt. Varför ska jag klaga på min ständiga trötthet och oron som poppar upp då och då? Där är det mest glada tillrop som gäller. Därför tänker jag att om jag skriver av mig här så kan folk välja hur de vill göra, den som bara vill läsa vissa ämnen kan välja sin kategori och hålla sig till den. Att skriva är bra terapi, det kan ge mig reaktioner som hjälper mig och det jag skriver kan hjälpa andra.
Samtidigt kan det vara känsligt att skriva sådana saker som att man går hos en psykolog. Jag stör mig inte på det, orkar inte ens reflektera särskilt mycket över detta faktum, men vem vet var framtida arbetsgivare tänker eller hur människosynen förändras över tid. Det som skrivs här på internet stannar här, även om jag raderar sidor kommer de att finnas i arkivkopior någonstans så länge internet är igång.
Nåja, när jag var där idag, hos psykologen fick jag en hemuppgift som heter Den inre kompassen. Där ska man skriva ner vad man tycker är viktigt när det gäller sådant som relationer, vänskap, intressen, arbete och utbildning. Det känns roligt med en skrivuppgift men jag vet hur lätt jag har att överarbeta sådana saker, så vi får se om jag får ihop något till nästa fredag.
Nu bara längtar jag tills det är dags att börja odla på riktigt. Köpte fler sticklingar igår, plus lite blommor. Lät million belles stå ute över natten. Det ska bli varmt den närmaste tiden.
Och nu har jag dessutom skrivit mitt första blogginlägg via plattan 🙂
Det var skönt ute, så jag funderade lite på om jag skulle orka göra något, känner fortfarande av flunsan som jag åkte på förra helgen. Klippte ner lavendeln och fick massor av sticklingar! Dem stoppade jag ner i en av lådorna som jag använde för tomater förra sommaren. Ska bli spännande att se hur långt de hinner komma innan jag behöver lådan till annat.
