Det funderar jag ständigt på. För mig är det viktigt att inte lämna ut för mycket, att skilja mellan det som är privat och det som är personligt. Men var går gränsen? När jag till exempel skriver på Facebook blir det ofta nästan till och med opersonligt. Varför ska jag klaga på min ständiga trötthet och oron som poppar upp då och då? Där är det mest glada tillrop som gäller. Därför tänker jag att om jag skriver av mig här så kan folk välja hur de vill göra, den som bara vill läsa vissa ämnen kan välja sin kategori och hålla sig till den. Att skriva är bra terapi, det kan ge mig reaktioner som hjälper mig och det jag skriver kan hjälpa andra.
Samtidigt kan det vara känsligt att skriva sådana saker som att man går hos en psykolog. Jag stör mig inte på det, orkar inte ens reflektera särskilt mycket över detta faktum, men vem vet var framtida arbetsgivare tänker eller hur människosynen förändras över tid. Det som skrivs här på internet stannar här, även om jag raderar sidor kommer de att finnas i arkivkopior någonstans så länge internet är igång.
Nåja, när jag var där idag, hos psykologen fick jag en hemuppgift som heter Den inre kompassen. Där ska man skriva ner vad man tycker är viktigt när det gäller sådant som relationer, vänskap, intressen, arbete och utbildning. Det känns roligt med en skrivuppgift men jag vet hur lätt jag har att överarbeta sådana saker, så vi får se om jag får ihop något till nästa fredag.
